Kaninhjärta
-
Christin Ljungqvist
Handling:
Mary och Anne är tvillingar, och de är samtidigt ett slags medium. Mary kan ta emot spöken i sin kropp, de sätter sig inuti henne och pratar, förvarnar om vad som kommer att hända. Efteråt minns inte Mary vad som har hänt, utan Anne får berätta. Deras familjesituation rivs upp av att deras pappa har hittat en annan, en ny tjej, och han flyttar in till Göteborg ifrån Kungsbacka. Flickorna bestämmer sig för att bo i hans lägenhet när han och hans nya tjej är borta på semester i ett par veckor. I Göteborg träffar de Emilia, ett medium som vill ha tvillingarnas hjälp att hitta en försvunnen flicka på 5 år.
Kommentar:
Det här är en bok som jag enbart hört gott om, hur människor har älskat den och att den är helt fantastisk. Förhoppningarna var rätt höga, även om de inte var skyhöga. Redan efter att par sidor är mina förhoppningar bortblåsta, jag och Ljungqvist språk trivs inte med varandra. Det är många "och" istället för kommatecken eller andra ord som hade passat bättre in.
Det är för mig svårt att flyga fram över raderna, det är mycket konversation och ofta i finstilt text där någon av tvillingarna säger en sak, som utmynner i den vanliga konversationsraderna.
Men det som är för mig det allra mest störande är hur Ljunqvist i förväg berättar händelserna. Som för att vagga in läsaren i att tycka eller tänka på ett speciellt sätt. Inte bara det att spänningen försvinner, utan jag upplever att Ljungqvistom brister i berättandet. Hon vill få läsaren att uppleva en situation på ett speciellt sätt, men vinklar inte situationen i sitt sammanhang utan skriver ut sin känsla direkt istället.
Och lite tjatigt om Kent. Jag fattar. Mary älskar Kents musik.
Trots allt är det en vacker bok. Den skildrar tonårslivet och den ångest som tonåringar ofta har. Ibland är det roligt, mycket igenkännande och ofta spännande.
Fanns det monster i boken?
Spöken här och där, hela tiden.
Orginaltitel: Kaninhjärta
Författare: Christin Ljungqvist
Översättare: -
Utgiven: 2012, Gilla Förlag
Format: Danskt band
Sidor: 273
Baksidetext:
Marys haka studsade mot bröstet och hon hängde med huvudet. Spökkvinnan smälte samman med hennes rygg och kvinnans ansikte framträdde över Marys som en färgad plastfilm, tät men ändå genomskinlig så Marys former syntes därunder.
Hennes huvud rätades upp och spökkvinnan såg på Anne över Marys stängda ögonlock.
"Livet handlar om vägval." Spökkvinnan hade en annorlunda röst, mörkare och med en annan dialekt än Marys. "Jag sa att ni inte skulle åka hemifrån."
Mary och Anne är tvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. Tillsammans utgör de ett medium: Mary lånar ut sin röst och Anne hör. Till av en slump blir de en del av en medial grupp som söker efter en försvunnen liten flicka, och det sökandet förändrar och splittrar dem. Mary blir besatt av att hitta flickan, medan Anne gör allt hon kan för att följa spökkvinnas råd och vända om. Men den väg de valt leder oundvikligen utför.