En mörk plats i samhället

Boken köpte jag när jag läste Litteraturvetenskap B. Halva klassen skulle läsa Yarden, andra halvan skulle läsa Mäktig Tussilago av Maja Lundgren (många gånger jag förvirrades i vem som det handlade om sedan i diskussioner på grund av deras efternamn är så lika). Jag har för mig att temat var nutidens arbetarklass. Men det måste ha funnits något mer, eftersom båda författarna behandlar psykiska sjukdomar. Jag är glad att jag valde Lundgrens bok då, för Lundbergs bok Yarden var inte helt lätt att läsa - och nu är jag nästan frisk från depression. 

 

Den är tung, den är mörk. Innehållet är kvävande. För man vet att man har det bra. Även om man tycker att man har det fattigt och dåligt, så är det ingenting jämtemot Lundberg har det. Eller har haft det i alla fall. Han skriver om att han vet att hans kompisar i 13-årsåldern kommer att vara kriminella inom sex till sju år. Det är ord, och inga visor. Lundberg har ett otroligt fint och vacker språk. Poetiskt. 

 

Så varför jobbig för mig, som nästan är frisk från en depression? För att jag känner igen mörkret. Att ständigt ha livsångest och viljan att fly från livet. Det känner jag igen mig i. Och det är inte kul. 

Det har tagit ett tag att läsa boken för mig, trots att det inte är många sidor. Det gick lättare mot slutet, efter del 2. Men ett tag gick det så dåligt att jag mådde tidvis dåligt själv.

 

Om pengar är ett monster som tar ifrån oss vår frihet, så finns det monster.
Om psysiska sjukdomar är ett monster, så finns det monster.

Om människor är monster, så finns det monster.