Allegiant
-
Veronica Roth
Kommentar:
Den avslutande delen för Tris och Four. Gänget är utanför muren och får lära sig sanningen om varför deras stad finns, vad det betyder att vara Divergent och egentligen - samma historia som i första delen, Divergent. En återupprepning.
Jag känner mig grymt besviken. Var det här allt?
Jag känner mig grymt besviken. Var det här allt?
Det är över en månad sedan jag läste boken, jag har haft och har mitt blogguppehåll - men boken gnager i mig. Vad var det som var så tråkigt, så dåligt? Och det känns som nästan allt var både tråkigt och dåligt.
Det enda som fick mig att läsa ut den snabbt var för jag ville veta sanningen om framtids-Chicago - och ingenting annat.
Det enda som fick mig att läsa ut den snabbt var för jag ville veta sanningen om framtids-Chicago - och ingenting annat.
När jag läste Insurgent var jag irriterad på relationen mellan Four och Tris, kan väl inte säga att den var något vidare nu heller utan nästa ännu sämre. Låter som ett trött gift par, och kanske att deras relation skaver så mycket på grund av omgiviningen som är i ständig oro. Tilliten är verkligen inte på topp, och känner mig nästan uppmanad av Roth att inte ha tillit alls till människor (vilket jag stundvis inte har i alla fall).
Jag vet inte vad jag egentligen hade förväntat mig för något, men uppenbarligen något bättre. Den där jämförelsen med Hunger Games blir allt mer lik också, för den delen - och det är inte positivt!
Orginaltitel: Allegiant
Författare: Veronica Roth
Översättare: Katarina Falk
Utgiven: 2014, Modernista
Format: Inbunden
Sidor: 392
Baksidetext:
Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande - eller ett enda val - förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga...