Sagan om Isfolket
Del 21, 22 & 23
Margit Sandemo
Vargtimmen (21):
Vi rör oss till Sverige i takt med att Heike kommer norrut och får först bekanta oss med Gunilla i Knapahult. Hennes far agar henne i en skev uppfostran om synden och hur hemskt det är med kärlekens lustar så hon blir lite kokko i huvudet. Hennes mor är inte direkt trogen mot Gunillas far, men det enda föräldrarna har gemenast är väl just sexet. Samtidigt som hennes far pryglar henne, vill han gifta bort henne med Arv Grip (Örjans son, Vendels sonson)... som har förlorat sin hustru och två barn (en pojke och en flicka) i en tragedi.
När Heike till slut kommit fram till Sverige är inte den första grenen av Isfolket så lätt att hitta, han tänkte börja med den delen av släkten som bor längst söderut - alltså Arv. Snart upptäcker Heike tragedin Arv varit med om, och att barnen lever! Jag ska inte avslöja supermycket, men lite, som att Gunillas föräldrar kanske inte är dom som hon tror att dom är... Och det här att Gunilla och Arv ska gifta sig kanske blir lite fel. Heike reser vidare efter att ha räddat släkten en aningen och hälsar på sin faster Ingela - som ännu inte blivit farmor!
Det nämns också att Arvs ena barn aldrig hittas eller att någon utav den grenen kommer drabbas av Isfolkets förbannelse. Jag kan dock meddela att denna gren kommer återförenas med sin släkt, även om det kommer ske mycket sent.
Sidor: 255
Demonen och jungfrun (22):
Heike har äntligen tagit sig fram till Norge och Gråstensholms socken. Han vet att det ska finnas en yngre släkting kvar där, men hon är som bortblåst. Ingen av gårdarna finns kvar under Isfolkets ägor, utan advokater och domare har tagit över dessa gårdar!
Vinga beter sig som ett barn i en ung kvinnas kropp, skrämd och ensam. Boende i det övergivna stugan Klas och hans Rosa en gång bodde i, försöker hon överleva och inte minnas så mycket av sin barndom på Elistrand. När Heike kommer in i hennes liv så blir det rätt komiskt... särskilt så som hon drar av sina kläder hej vilt utan tanke på att unga kvinnor kanske inte riktigt gör så som små barn kan göra.
En riktigt mysig bok, känns som både språk och handling har fått sig ett uppsving från att Heike kom med i bilden! Pssst! Slutet av kapitel 9 innehåller lite mys!
Sidor: 256
Våroffer (23):
Heike och Vinga har lyckats få tillbaka Elistrand, det som först ansågs som det svåra att ta tillbaka i och med att det har gått på auktion. Men när en domare sitter på Gråstensholm som nästan alla fruktar är det inte lätt att försöka ta tillbaka stället - vilket gör att Heike och Vinga bara ser en utväg: de grå folket.
För att tillkalla dessa måste en högst sexuell ritual genomföras, och en jungfru krävs. Tur då att Heike inte har gått lös på lilla Vinga som frestar honom så!
Förra boken handlade om hur de fick tillbaka Elistrand, den här handlar om Gråstensholm. Sista meningarna i boken talar om att vi kommer få läsa om nästa generation som kommer söka sig till Heike i tur och ordning.
Detta är i mitt tycke lite onödiga meningar, men så släpptes det här som en bokserie som de önskar att man ska köpa nästa del, och nästa del, och nästa del.... Varje bok går ju mer eller mindre att läsa för sig - så därför ville dom väl locka att man läser hela serien!
Sidor: 254