Samma dag, år efter år

Äntligen har jag läst boken! Jag funderade hur länge den har stått i min hylla, och det enda jag kommer fram till är att filmen hade kommit ut och jag såg den - men skaffade pocketboken innan jag såg filmen. Gav mig inte så mycket kött på benen för att lista ut när jag införskaffade boken helt enkelt. 

 

Jag känner inte att jag har så mycket att säga om boken. Jag gillar idéen om hur den är uppbyggd, hur vi får följa personerna i deras vardagliga liv med ett års mellanrum hela tiden. Epilogen är mysig då vi får veta vad som hände efter den där första dagen vi fått följa, det som man bara anat oss till liksom. 

Filmen tyckte jag var hiskelig förutsägbar. Såg den med min kompis som hade övertygelsen att jag läst boken (troligen för att jag hypat inköpet så mycket och varit så glad över att jag SKA läsa den). Men jag det är först nu alltså jag läst ut boken. Lika förutsägbar som filmen var inte boken, men samtidigt svårt att säga när man har filmen fortfarande inpräntad i huvudet. Men så längesedan är det väl inte filmen kom heller (2011). 

 

Något som jag funderat lite på är om Dex liksom "straffas" för att han inte tar tag i själv någon gång, utan han är hela tiden beroende av tjejen han är tillsammans med och vad HON gör för han. Det är därför det blir som det blir. Han skall inte vara lycklig, för han förtjänar inte det. Men känner att jag analyserar det hela lite för mycket och långsynt. Det är en fin bok, vackert uppbyggd... Men inte speciell trots det.

 

Nope.