Sagan om Isfolket
Del 42, 43 & 44
Margit Sandemo
Lungnet Före Stormen (42):
Vi är fortfarande kvar i Demonernas Fjäll och har en liten berättelse kvar att ta upp - kanske den allra viktigaste. För vissa blir denna "persons" berättelse en stor överraskning, mycket för att de trodde att denna "person" var död. Spoiler: Det är alrunan - Rune, jag snackar om. Sorry för avslöjandet.
De fem utvalda; Gabriel, Nataniel, Ellen, Marco och Tova, beger sig mot Tröndelag och Isfolkets dal för att förstöra det Onda Vattnet. På vägen dit stöter de på lite svårigheter och även att Nataniel är efterlyst av polisen för en konstig och intensiv stank i ett lägenhetshus. Ellen hinner dock dit först och där träffar hon Ian, en irländsk cancerdrabbad man. Tillsammans löser de problemet i lägenhetshuset - och Tengel den Onde är inte längre ett problem... tror dom. Det sorgligaste i boken är ändå att Ellen och Nataniel försöker kyssa varandra.
De fem utvalda; Gabriel, Nataniel, Ellen, Marco och Tova, beger sig mot Tröndelag och Isfolkets dal för att förstöra det Onda Vattnet. På vägen dit stöter de på lite svårigheter och även att Nataniel är efterlyst av polisen för en konstig och intensiv stank i ett lägenhetshus. Ellen hinner dock dit först och där träffar hon Ian, en irländsk cancerdrabbad man. Tillsammans löser de problemet i lägenhetshuset - och Tengel den Onde är inte längre ett problem... tror dom. Det sorgligaste i boken är ändå att Ellen och Nataniel försöker kyssa varandra.
Sidor: 250
En Glimt Av Ömhet (43):
Kriget mot Tengel den Onde är i full gång och gruppen av de utvalda är något splittrade. En långsam bok för den som vill att kriget mot Tengel den Onde ska vara över. Vi får lära känna Ian bättre och Halkatla, häxan som varit Toves själ (typ, förstod aldrig det där) en gång, är med och får berättelsen att gå framåt.
Det värsta med boken är ändå att Sandemo skriver in sig själv i berättelsen. I det här långa fantasy-dramat, där jag inte ens gillar att det kommit till 60-talet, får vi läsa om författaren också. Bevare mig väl!
Sidor: 252
Den Onda Dagen (44):
Den ena konstiga varelsen efter den andra. Tengel den Onde har många bundsförvanter och förvånar sig över att Isfolket har det med. Att Tengel inte själv är mer involverad i striden är för mig ett stort frågetecken, men samtidigt är jag glad - för då hade boken kanske varit längre och drygare att läsa.
Jag tycker inte om striden alls, så jag plågar mig enbart igenom den för att få ett avslut på serien.
Men slutet vill jag ju läsa - alltså det riktiga slutet (som jag anser är mest bara något kapitel in i bok 47).
Jag tycker inte om striden alls, så jag plågar mig enbart igenom den för att få ett avslut på serien.
Men slutet vill jag ju läsa - alltså det riktiga slutet (som jag anser är mest bara något kapitel in i bok 47).
Sidor: 249